Förra helgen blev vi inbjudna på ett etiopiskt barnkalas och det var en skön kontrast till alla dessa hysteriska kalas som vi har bevittnat under fyra år i Dubai. Den värsta typen av kalas är den där barnen härjar loss på en lekanläggning utan något speciellt tema eller organisation. Föräldrarna till födelsedagsbarnet bokar bara en dag och så ordnar lekanläggningen resten. Det är ju ett bekvämt och bra alternativ för de som jobbar hårt mest hela tiden och inte har två minuter över till att ordna kalas och baka tårtor. Väl inne på barnfabriken så lämnar man ifrån sig barnet som sedan underhålls av glättiga och lätt hysteriska lekledare i två timmar. Musiken är hög och alla barn speedas upp till maxfart. Maten brukar bestå av energitäta livsmedel i form hamburgare, pommes frites, sockerdoppade pop corn, chips, massor av godis och läskiga färgglada, fantasifulla och otäcka tårtor. Vår son tycker att det hela är ”superkul” som han uttrycker det, så det är kanske jag som är en gammal och bakåtsträvande torrboll?
En del ställen är dock bra och erbjuder bowling, go cart, laser dome, kreativa lekar, dockteater, porslinsmålning, gymnastik osv. Så länge det finns en mening och en struktur så kan det vara riktigt trevligt. Bara man slapp den där himla tårtan. Här beställer man en tårta som kan föreställa precis vad som helst. Hello Kitty, Cars 2, Smurfarna, Transformers, en blomsteräng, Dolly Parton, det finns ingen hejd på fantasin. Visst ser de häftiga ut men smakar de bra? NEJ! Tacka vet jag en hederlig prinsesstårta, sachertårta, kolatårta, jordgubbstårta, chokladtårta vad som helst, bara det smakar något! Det är insidan som räknas, inte santJ.
Vi har själva provat att ha kalas för trettio grabbar hemma och jag kan inte alls rekommendera det, såvida man inte har tömt hemmet innan och är beredd att betala för en total sanering av hus och trädgård dagen efter. Så i år provade vi något helt nytt och Noa och Elsa fick fira sina födelsedagar i familjens sällskap på Atlantis.
Fem kompisar var det antal jag fick ta hem när jag var liten. Då fick man saft och en bit hembakad tårta som såg ut som en tårta och inte en seriefigur. Ibland blev det en fiskdamm till avslutning. Lagom och enkelt.
Tillbaka till det Etiopiska barnkalaset som var ljusår från de hysteriska barnkalasfabrikerna. Det var våra grannar som bjöd in oss och de ringde på dörren bara trettio minuter innan kalaset skulle börja. Vi satt mitt i lunchen men tja, varför inte? Vi hade aldrig pratat med grannarna så nu skulle vi få tillfälle. Vi svalde ner oxsvanssoppan (nej, jag skojar inte, jag hade för första gången lagat den rätten och det var alldeles för gott och vi blev alldeles för mätta), bytte om och stegade några meter över till grannarna. Det första som sker är att vi blir fösta fram till buffén fulladdad med etiopiska delikatesser, allt hemlagat. Vi försökte förklara att vi kom direkt från lunchen men insåg att det var lönlöst och antagligen oartigt att tacka nej till maten. Vi var de enda västerlänningarna och vår ankomst skapade ett stort intresse. De andra gästerna studerade oss nyfiket och varje rörelse filmades. Jag hade kamera mannen hack i häl hela tiden. Kvinnorna drog sig tillbaka till köket, männen slog sig ner i soffan och jag placerades vid ett bord precis framför dem. Nu väntade alla ivrigt på att jag skulle förtära all mat. Värden hade vänligt fyllt min pappatallrik till bredden med mer mat än jag normalt äter till lunch och detta var ju ett mellanmål! Kniv och gaffel fick jag inte använda utan jag skulle äta med händerna och använda ett sorts syrligt bröd. Alla väntade otåligt på att jag skulle sätta igång. Det kändes som om hela Sveriges heder stod på spel (alla hade frågat varifrån jag kom). Jag använde som sagt händerna och laddade upp lamm och kycklinggryta på brödet som bara gick sönder. Allt gled ner, ur händerna, på bordet och kläderna. När jag förde maten mot munnen rann såsen längs armen. Det enda som gick att äta med händerna var de hårdkokta äggen. 1 minus till Sverige. Jag kunde omöjligt tömma tallriken. 2 minus till Sverige. Ögonen tårades av maten som var så stark. 3 minus till Sverige. Jag tackade nej till hembryggt öl. 4 minus till Sverige. Min käre man har en extra magsäckmage och han tilläts använda bestick och kom därmed lindrigt undan. 1 plus till Frankrike. Han tackade nej till ölet och försvarade sig med ”don´t drink and drive”. 2 plus till Frankrike. Funkar tydligen även om man är grannar.
Barnkalas var det men de enda barn som syntes till var värdparets tre bedårande små juveler. Sötare barn kan man knappast hitta! En av sönerna fyllde fyra men uppmärksamheten riktades inte mot honom. Han satt lugnt och tittade på TV. Våra barn anslöt sig till den tecknade filmen. De vuxna återgick också till Tv:n när de lessnat på mig och min fortfarande fulla tallrik.
Mitt i rummet satt en vacker kvinna i en elegant klänning och lagade kaffe över en liten tunna med en öppen eld i. Det var en lång process men gott blev det, ungefär som oxsvanssoppa.
Det är fantastiskt spännande att få se, uppleva och lära sig om andra människors kultur och vanor. Det var verkligt generöst av dem att bjuda oss. Jag har redan börjat funder på vad jag skall bjuda på när vi skall bjuda tillbaka. Några förslag?