Jo, mingel gurun säger något så intressant som att man absolut inte skall låta sig avbrytas i sin monolog när man väl har fått en lyssnare på kroken. Om någon annan minglare försöker tränga sig in i konversationen gäller det att snabbt prata på och inte låta sig störas. Man skall babbla vidare som om inkräktaren inte fanns. Här blir jag ytterst tveksam. Är mingel gurun fransman månne? Det leder mig ut på ett sidospår: Under mina första fem år med min då blivande man pratade jag aldrig om det fanns fler än vi två i rummet. I min makes familj handlar umgänget om att försöka prata så mycket som möjligt och så länge som möjligt utan att hämta luft. Alla samtidigt helst. I min värld väntar man på en lucka och snappar då åt sig ordet och pratar lagom länge och sedan blir det någon annans tur. Min metod innebär att jag aldrig sa ett ord under fem år. Troligtvis var det därför vi kom så bra överrens i början, svärföräldrarna och jag. Så mingel gurun föreslår att man kör den franska metoden. I mitt stilla sinne undrar jag då varför man skall ha sina ”elevator speach” förbereda, troligtvis kommer man som nybliven minglare aldrig få någon användning för dem.
Han har dock en poäng: Han skriver att man skall försöka att komma ihåg vad folk säger. Det är en bra idé. Lyckas man att själv pladdra non-stop hela kvällen kan det ju inte vara särskilt svårt heller. Kommer man ihåg vad de andra personerna heter så kan man nog räkna in ett par pluspoäng till.
Nu till kroppsspråket. Gurun hävdar att man skall stå bredbent och prata med gester (jo, visst måste han vara fransman?). Varför? Jo, då tar man mycket plats, det anser han attrahera förbipasserande. Här tror jag vår vän gurun glömt några viktiga detaljer. Glaset, tallriken, handväskan, scarfen och klackarna. Jag skulle vilja se den person som i höga klackar och kort kjol klarar av att stå bredbent, gestikulera livfullt samtidigt som hon/han håller ett glas champagne, en tallrik med canapéer, ett anteckningsblock med ”elevator speach” och en halvtung handväska i händerna och hålla undan scarfen som hela tiden trillar i tallriken. Detta samtidigt som personen konverserar, ler åt alla, ser alla och kommer ihåg allas namn. Gurun understryker att man inte skall dricka för mycket av den där champagnen man håller i. Det rådet kan man nog ta till sig, för om man skulle vara aningen rund under tofflorna är ovanstående övning dömd att misslyckas.
Slutligen ger han förslag på hur man skall ta sig ur konversationen som man äntligen lyckas att ta sig in i. Man kan säga:
- Nähä, nu skall jag gå ett ärende (underförstått toalettbesök, antar jag?).
- Nähä, nu skall jag gå och hälsa på några bekanta (här gäller det att inte ha hälsat och minglat med alla för då blir det halvknasigt om man tar om allt från början).
- Nähä, nu skall jag hämta barn på dagis.
- Näha, nu skall jag hem och ta ut en plåt muffins ur ugnen.
- Näha, nu har jag en tid hos tandhygienisten .
- Näha, nu skall jag hem till min vattenbuffel som skall kalva i natt.
- Näha, nu skall jag ….
Ja, vad säger man mer? Skriv dina förslag i kommentars fältet. Jag behöver all hjälp jag kan få!
Stor kram, vi syns i minglet!