Nu har vi varit tillbaka i Dubai i drygt en vecka. Hur känns det kan man fråga sig? STRESSIGT. Med två barn och ett spädbarn känns det som om dygnet blivit ungefär sex timmar kortare. Tänk om jag kunde fördubbla mig själv och vara på två ställen samtidigt! För tillfället är jag mer vimsig än vanligt vilket gör att jag inte riktigt litar på mig själv och mina egna omdömen. För att jag skall komma ihåg att ta med mig viktiga saker eller papper när jag lämnar hemmet så ställer jag dem i en papperspåse framför ytterdörren. Det resulterar oftast i att jag med irriterad uppsyn kliver över dem och fräser för att det är någon som blockerat utgången. Påsen står kvar och jag åker iväg. Min egentid begränsas till mina toalettbesök, å andra sidan får jag vara glad att jag får den stunden för mig själv...

Innan jag kom hem hit tillbringade jag och barnen två veckor hemma hos mina föräldrar tillsammans med min syster, svåger och deras två barn. Mina föräldrar såg mer och mer slutkörda ut för varje dag som gick. De är inte vana vid fem små barn och tre extra vuxna i sitt hem. De är mycket pedantiska och lever sitt pensionärsliv efter tider och rutiner som passar dem men inte oss. Det blev två intressanta veckor. Jag kan föreställa mig att de korkade upp champagnen när vi dragit iväg med alla våra barn och alla våra grejor.

Förresten, jag måste berätta (för er i Dubai) att det råder Ankafeber hemma i Sverige. Det är en ung, svensk, frispråkig Hollywoodfru som är gift med Kalle (nej förlåt, Paul) Anka, en gammal, ansiktslyft karl som passerat ”bäst före datumet”. Han har en himla massa pengar som hon hjälper honom att spendera. Denna kvinna figurerar i ett TV-program som handlar om hur rika svenskor har det i Hollywood. Det hela är ganska tramsigt. Damen i fråga ägnar sig åt att delge tittarna sin syn på livet i allmänhet och i synnerhet på sitt eget liv bland de rika och berömda. Hur kan det komma sig att ett hispigt fruntimmer med för mycket pengar kan få så mycket utrymme i svensk press? Handlar det om att hon uttrycker åsikter som vi alla egentligen bär på men inte vågar uttala? Eller är det så att det hon hostar ur sig är tvärtemot vad vi alla tycker och därför blir vi rysligt provocerade? Eller är det bara det faktum att hon har en massa synpunkter på allt och alla och dem spottar hon ur sig i tid och otid? Hon har i alla falla satt fart på jämnställdhetsdebatten hemma i ankdammen. Jaja, nog om det.

Jag lämnade det ankafebriga Sverige med mina tre barn för att hamna i Frankrike där jag utkämpade en ny dust med svärföräldrarna, ivrigt påhejad av min man som kom dit från Dubai. Tack och lov att han är på min sida i duellen. Hormonerna härjar i min stora kropp. De svängningarna i kombination med sömnbrist ger mig en lika kort stubin som vilken fransyska som helst.

Resan hit gick mycket bra men den första natten blev kort, bara tre timmar. Under de tre timmarna hann vår äldsta son spy ner vår äkta matta i vårt sovrum. Halvt i sömnen skurade jag och maken spyor.

Dagen efter var samtliga familjemedlemmar mycket trötta och ganska gnälliga. Jag och barnen har levt i en resväska i fyra månader och nu var det dags att packa upp. I ärlighetens namn var det inte bara EN resväska utan ganska många. Resa lätt är inget för en storfamilj.

Mitt liv känns nu ljusår ifrån den där Anna Ankas. Det är nog just det som gör att hon får så mycket plats i svensk media. Hon lever sitt liv i en helt annan värld (å det skall jag säga:-).