Alla som jag träffar frågar artigt: Men hur går det egentligen med poolen?

 Poolen och tillika trädgården, är en sorglig historia. Vi har om en dryg månad bott i det här huset i ett år. Vi har ännu ingen trädgård. Vi har en pool, utan vatten. Man kanske skall nöja sig så och inte gapa efter för mycket? Vem har påstått att poolen måste innehålla vatten?

Innan sommaren började spred sig ett rykte bland mammorna på våra barns skola om att vi minsann inte tänkte sätta upp ett skyddande staket runt vår pool. Min man hade vid ett tillfälle sagt att vi inte hade funderat på om vi skall ha ett staket eller inte, när en av mammorna frågade. Djungeltelegrafen opererade effektiv och ett par dagar senare kom en mamma fram till mig och var mycket upprörd: ”Det är ju helt galet att ni inte skall ha ett staket runt poolen, alla barn kommer trilla i och drunkna”. Jag tittade häpen på henne: ”Skall vi inte ha ett staket runt poolen?, frågade jag. ”Nej, din man har sagt att ni inte vill ha det”. Jag svarade att vi inte ens har bestämt om vi skall ha vatten i poolen ännu. Hon blev ännu mer uppriven och sa: ”Det är fullständigt livsfarligt, då kommer alla barnen bryta nacken när de dyker”. 

Jag kanske inte borde ha sagt så, för se nu vad som händer: Vi har en pool men vi har inget vatten i den.

Varje dag blir jag frustrerad över hur extremt långsamt arbetet framskrider i vår trädgård. Arbetarna är mycket noga med sina raster. De vilar sig ordentligt flera gånger om dagen och vid lunchtid så sover de en dryg timme inne i vårt garage. Om arbetarna, mot all förmodan, skulle drabbas av stressrelaterade sjukdomar så är det i alla fall inte vår trädgård som är orsaken. Det är ju en stilla tröst att jag slipper ha det på mitt samvete.