En sista reflektion över livet i ökenland innan jag imorgon beger mig till Frankrike och sedan någon dag senare, vidare till Sverige med barnen.
Det är väldigt många människor som kommenterar min stora mage. Igår när jag simmade sa bland annat en kvinna: ”O my goodness”, när jag graciöst (NOT) gled ner i poolen. Hon tyckte att magen var ovanligt stor. Det är ju inte konstigt för jag har kommit fram till att barnet borde väga ungefär nio kilo vid det här laget med tanke på hur många kilo jag har gått upp… Vidare gissar alla på att det är en liten pojke därinne. Ja, vi får väl se. Det är onekligen spännande och vi har verkligen något fantastiskt att se fram emot.
Igår var jag hos gynekologen igen och gjorde ytterliggare ett ultraljud. Jag tappade räkningen någonstans vid 12 stycken. Till min stora glädje och gynekologens förvåning, tycks den där moderkakan ha flyttat sig något från utgången. HURRA! Det kanske kan bli en naturlig förlossning i alla fall som jag tror är det allra bästa för barnet. Det känns ju lite snopet om det blir kejsarsnitt eftersom jag ställt in mig på en fransk förlossning à la finess. Efter att ha fött två barn enligt den svenska, rakt igenom naturliga, metoden utan bedövning, tänkte jag mig nu lite lyx så här inför vad jag bedömer som det sista barnet som jag skall föda. Den franska läkaren har redan tydligt talat om att epidural är att föredra. I Frankrike föder 99% av kvinnorna barn med hjälp av epidural. Jag ser framför mig hur jag skrider omkring i förlossningskorridorer med min epidural och har värkar som jag inte känner. Sjukhuset som vi skall föda på anses tillhöra de bättre i Paris och erbjuder diverse bekvämligheter som jag aldrig tidigare sett i förlossningssammanhang. Man kan t ex välja mellan en suite och ett vanligt rum. Det låter som ett hotell i mina öron. Jag vet inte vad ett vanligt rum innebär för man måste boka in en visning och det skall man göra i så god tid i förväg att vi redan har missat visningschansen. Visningen borde vi alltså ha bokat redan när barnet var under tillverkningsstadiet… Det där med ett fint rum känns som aningen oväsentligt, för inte bryr man sig mycket om hur rummet ser ut, eller? Jag reflekterade aldrig över rummet när våra två barn föddes. Först har man så ont så att man struntar högaktningsfullt i sin omgivning. När så äntligen barnet är ute är man så uppfylld av det nya underverket att rummets utseende inte har någon som helst betydelse. Vidare erbjuder de tre olika menyer till lunch och middag, det tycker jag är det minsta man kan begära efter en sådan prestation som det innebär att föda fram ett barn… Jag tycker annars att maten på förlossningsavdelningar hemma i Sverige kan vara lite smaklös. Nu skall här sörplas ostron, tuggas sniglar och inmundigas crème brulée. Delikatesserna sköljs naturligtvis ned med champagne. Det kan ju t o m vara så att man kanske kan få lite fransk manikyr under krystningsskedet, vem vet? Med den här inställningen till förlossningen kan det väl inte annat än bli bra???
Nu tar jag en paus i skrivandet ett tag och ni kommer att höra från mig igen någon gång i oktober. Sommaren har jag tänkt tillbringa utan min dator. När väl det nya barnet har kommit i september så skall hela familjen njuta av att bara vara tillsammans i lugn och ro i någon vecka. Kanske åker vi till Sverige igen, för att visa den nya familjemedlemmen, innan vi i oktober återvänder till Dubai.
Ha en härlig sommar!