Nu bor vi i ett hus. Varför bor man i hus? Jo, man vill njuta av en trädgård och kanske t.o.m. en pool. Vi flyttade till det här huset i början av november. Vi kom överens med ägaren om att vi skulle anlägga och betala trädgården och poolen själva. Vi ville ha kontroll över förfaringssättet och vi får naturligtvis en lägre hyra på så sätt. Så långt allt väl.

Vad vi däremot inte hade räknat med är att ägaren skulle ha synpunkter på precis allt. Det hela började emellertid bra. Jag hittade ett företag som anlade glasfiberpooler och trädgårdar till ett rimligt pris. Ägaren accepterade offerten, vi skrev under och allt skulle vara klart i mitten av januari. Det tog inte många dagar innan ägaren plötsligt ångrade sig och ville ha en betongpool. Vi blev tvungna att blåsa av hela poolprocessen. En betongpool är dubbelt så dyrt och tar minst tre månader att anlägga. Vi var inte glada men blev tvungna att acceptera ägarens vilja. Vi hittade ett företag som ägaren kunde tänka sig och vi kom överens om poolens utseende. Värre blev det när vi skulle enas om var poolen skulle ligga. Det tog flera veckor att diskutera. Nästa meningsutbyte blev huruvida vi skulle ha ljusblått eller mörkblått kakel. Jag struntar i kaklets färg bara jag får en pool nu! Ok, kakel klart. Det allra svåraste var att få ägaren att skicka in rätt papper till poolinstansen eller vad det kan heta. Alla papper är på arabiska och ägaren är indier. Han kan alltså inte läsa vilka papper han skulle ta med sig till myndigheterna så det blev ständig fel. Det pågick i tre månader. Jag slet mitt hår men det hjälpte föga. Min man tog ett allvarligt samtal med ägaren som skyller på poolinstansen. De har varit ovanligt långsamma påstår han. Nu är poolens placering äntligen godkänd men tyvärr så har den mannen som gjort ritningen flyttat på pooleländet. Jag vet inte riktigt hur det gick till. När poolbyggarna var här i veckan och ritade upp i sanden var poolen skulle ligga, så stämmer det inte med vad vi har kommit överens om. Nu måste vi skaffa ett nytt tillstånd. Vi skall alltså ta hela proceduren igen. Nu kanske det går snabbare för ägaren borde ju veta vilka papper som skall lämnas in, kan man ju tycka. Fast å andra sidan så har jag lärt mig att ingenting fungerar som man tror och förväntar sig i detta land. Den ena grannen frågar med jämna mellanrum varför vi inte anlägger trädgård. Vill vi inte ha en pool? Nej, vi gillar sanden, svarar jag. Bor man i en öken så skall man väl ha sand utanför fönstret och inte artificiell grönska och vattendrag. Grannen sa att det bara tar tio dagar att få sin pool godkänd. Jasså? Inte för oss, då tar det 110 dagar. Grannen har en fin glasfiberpool och en grön trädgård med palmer och blommor. Trädgården kan vi inte anlägga innan poolen är klar. Efter fem månader i huset har vi fortfarande inget annat än sand utanför fönstren. Frustrerande är bara förnamnet. Jag lämnar snart en ny rapport om hur förloppet fortskrider.