Vi är mitt uppe jakten, inte älgjakten som jag antar att man nyligen ägnat sig åt i Sverige utan husjakten. Jag anser att det är lättare att spåra upp och fälla en älg på Östermalm än att hitta ett passande hus i Dubai. Vi har tittat på mängder av hus i alla tänkbara områden. Det spelar ingen roll i vilken prisklass man lägger sig för det finns alltid något som jag inte gillar. Mäklarna vi har stött på nu i denna senaste ronden är i alla fall vettigare än de som vi hade att göra med innan sommaren, alltid en tröst.

Jag vill ha ett hus med ett ljust kök som man kan ha ett mindre matbord i. Köken är ofta undanskuffade i ett mörkt hörn med utsikt mot en betongmur. Det ger ingen inspiration till matlagning. För mig är köket hemmets medelpunkt. Ibland finns det två kök, ett för mig och ett för min eventuella kokerska/maid. En mäklare ringde och var så glad för att han hade hittat ett hus som hade tre kök ”Nice house, three big kitchens”. Vad sjutton skall jag med tre kök till?

Det är önskvärt att huset ligger ganska nära min mans jobb. Helst skall det ha ett sovrum till alla i familjen och ett gästrum men det skall inte vara ett palats på 900 kvadratmeter. Husen tenderar att bli enorma när man vill ha fem sovrum. En egen pool hade varit toppen. Jag går och bär på en dröm om att jag skall kunna ligga vid poolen och sörpla i mig uppfriskande drycker. Det har jag sett på TV att lyxhustruar gör på måndags förmiddagarna. För det är ju en lyxhustru jag är, eller?

Kvarteret runt omkring får gärna vara grönt och uppbyggt. Allra helst vill jag även ha en fin utsikt. (Ja, jag vet att det önskemålet är ganska svåruppfyllt i Dubai). Allt detta tycks inte vara möjligt på en gång, så vad väljer man?

Vid tre tillfällen sedan i maj har vi hittat ett hus som i stort sett stämde in på mina önskemål, notera: mina önskemål. Min stackars man har nämligen gett upp. Han är väldigt medgörlig just nu, vad som helst funkar bara jag blir nöjd. Samma dag som vi skulle skriva under hyreskontraktet vid dessa tre tillfällen påstår mäklaren att de fått ett högre bud och undrar om vi vill bjuda över. Vi var då redan och nosade på vår smärtgräns så det gick inte. Det brinner i knutarna, om knappt tre veckor måste vi vara ur lägenheten.

När barnen hör att vi skall titta på hus uttrycker de tydliga klagomål. Oftast är det lika varmt inne i husen som ute, dvs. runt 35 grader. Husen är dessutom grymt skitiga. Vår son och dotter passar på att jaga varandra och åla på golven i de tomma rummen. Det är inte helt enkelt att koncentrera sig då. Svetten rinner och irritationen stiger. Gråter dessutom bebis Ruben ovanpå allt, ja, då är det nästan ingen idé att titta klart. Även helgerna går åt till denna urtrista aktivitet. I den här snurren är jag uppriktigt rädd att jag skall glömma Ruben i sin bilbarnstol någonstans. Vanligtvis är jag en smula disträ men nu är jag mer än lovligt tankspridd. Jag skulle behöva någon form av fotboja som tjuter om jag förirrar mig för långt från honom.

Jaha, det är bara att bryta ihop och gå vidare som Mark Levengood säger.