Under många år har jag gått och förberett mig mentalt för att anlägga räls. Under min tonårstid hade jag en fast tandställning uppe och även fyra vanliga. Mina tänder skulle kvala in på museum innan tandställningen rättade till dem. Jag hade en framtand på tvären, jämte en mjölktand som vägrade trilla ut. Hörntanden kom ovanpå tand nummer två. Mina gaddar var inte vackra att beskåda. Nu ser de betydligt bättre ut. Tand nummer två drogs ut vilket har gjort att jag har framtanden i mitten, det har jag retat mig på ganska länge. Folk påstår att det inte syns, må så vara men jag ser det.

Jag har efter många konsulteringar hos en tysk tandläkare här i Dubai bestämt mig för tandställning uppe och även nere. Köp två betala för en! Nej, så förmånligt är det inte. Tandreglering är dyrt och plågsamt men vill man vara fin så får man lida pin. Tyska tandläkaren Tanja ansåg att det inte var ovantänderna som var problemet utan undertänderna. Hon har nog rätt. Jag tittar på min mor och ser vad hon menar. Undertänderna tränger ihop sig på mitten mer och mer och ligger omlott. Mina undertänder följer samma mönster. Förr eller senare kommer jag att behöva dra ut en tand. Det är inte mycket att vänta på, så nu gör jag slag i saken. Raden skall sedan rätas ut med en tandställning. Ovantänderna skall sättas tätare, utan glugg i mitten tänker man mindre på att de alla är lite högervridna.

Tyska tandläkaren Tanja hade flera spännande erbjudande till mig. Jag kunde välja mellan att dra ut 1, 3 eller 5 tänder. Det sistnämnda förslaget kändes som om det skulle göra tandraderna ganska luftiga, lätta att borsta liksom. Tanja förklarade att jag skulle få sådana där urtjusiga fejkade tänder som en del kändisar har, i de tomma gluggarna. Jag har aldrig velat bli kändis även om de är skojiga att titta på, så med rädsla för att bli en av dem, så valde jag bort alternativ 3.

Frågan var då om jag skulle dra ut en tand eller tre tänder? Om jag valde tre tänder skulle jag få ett perfekt leende och alla tänder (de som jag hade kvar, vill säga) skulle sitta på rätta stället. Framtanden garanterades att inte sitta mitt fram i eget majestät, utan systerligt dela framplatsen med den andra framtanden som jag skulle få behålla, tack och lov. Jag tvekade i alla fall.

Alternativet som lockade mest var att dra ut bara en enda liten ynka tand, framtanden nere. Det skulle dock inte ge mig ett perfekt smile, inte i en tandläkares ögon åtminstone. Smilet skulle dock bli betydligt snyggare än idag. Jaha, vad väljer man? Min mycket nära väninna i Sverige säger alltid att perfekt är detsamma som tråkig, så då gäller det ju att undvika att bli perfekt. Jag är dessutom gräsligt rädd för sprutor så jag bestämde mig alternativ 1.  

Tandställningarna kommer jag att dras med i 1 ½ år. Jag ser dåligt och har glasögon. Jag hör dåligt och kommer så småningom behöva en hörapparat. Nu som grädde på moset, blir det tandställningar uppe och nere. Nu gäller det att plocka fram charmen…