Gula skatan 

Vi råkade ut för en liten incident på ett hotellet under en semestervecka för inte så länge sedan.

Ena morgonen åkte vi på en delfintur. Man åker rakt ut i havet med en liten snabb båt och stannar sedan till och spanar efter delfinerna. De hämtade oss klockan sju på hotellet och klockan 10.30 var vi tillbaka. Turen var mysig och vi fick se massor av delfiner, häftigt.     

När vi kom tillbaka fanns det inte en enda plats ledig vid poolen. Vi cirkulerade runt en stund och upptäckte fyra tomma solstolar på bäste stället. På stolarna låg det skrynkliga hotellhanddukar men inget annat. Vi hörde med badvakten som försäkrade oss om att det är fritt fram att ta stolarna om det inte finns några personliga tillhörigheter på dem. Vi lastade av allt vårt ”bråte”, bollar, spannar, spadar, formar, upplåsbara krokodiler, båtar, badringar, väskor, vatten, böcker, solkrämer, solglasögon, solhattar, baddräkter, tidningar, bananer och allt annat nödvändigt man kan tänkas behöva för en stund i solen. En kort stund fick vi njuta ifred men strax dök ett gult åskmoln upp. En ful, gul vansinnigt ilsken skata uppenbarade sig. Hon vrålade och flaxade med armarna. Tanten hade ett gulblonderat hår i 80-talsfrisyr, gul t-shirt, gul pario, gula armar och ben (för mycket brun utan sol, gissar jag), guldmålade långa naglar och massor tingeltangel runt halsen. Gula plastsandaler utgjorde pricken över i:et. Hon lät oss förstå att hon minsann haft dessa solstolar i sju dagar och hon skall ha dem nu också. Hon förklarade att i Europa lägger man ut handduken på stolen i tidig morgontimma och sedan kan man komma när man vill framåt förmiddagen och vips så har man sin favoritplast som väntar. Jag blev så arg att jag nästen sprack. Hela hennes ilsket gula uppenbarelse provocerade mig så till den milda grad att jag ställde mig upp och gapade och skrek på en mystisk blandning av engelska och franska som hon inte förstod ett ord av. Olivier är mannen som inte räds konflikter och normalt står han för ”konflikthanteringsbiten” i vårt förhållande. Han läser lusen av folk och jag står jämte och tittar på. Denna gång var det tvärtemot. Jag insåg efter en stund att vara ilsken i en bikini på ett språk (jag övergick efter hand till franska, orden räcker liksom inte till på engelska) som föremålet inte förstår, inte är särkilt effektfullt. Vi ropade så småningom på badvakten som vänligt men bestämt förde bort den pysande, gula skatan. Jag kan säga att jag eftersvettades ganska länge efter det utbrottet! Underhållning på hög (snarare låg, kanske?) nivå för alla som låg jämte. Jag undrar fortfarande vart jag fick all ilska och kraft ifrån.