Det är med stor glädje som jag vill berätta att vi skall bli fem i familjen. Det är otroligt kul och spännande men även lite läskigt. Hur skall vi reda upp det? Det är ganska ofattbart att vi skall få ett barn till, det känns som en bonus i livet.  

Den lille/lilla förväntas komma 090909. Det är ett festligt datum så låt oss hoppas att det blir den dagen. Våra andra två barn kom åtta dagar över tiden, på en söndag, klocka 5.55. Det är inte alls så att vi känner en press på att föda ett tredje barn efter den mallen… Vår son är född i september och vår dotter i oktober. Vi håller oss alltså till höstmånaderna. Även om jag bara är i vecka 22 känner jag mig som i vecka 46. Jasså man kan inte vara i vecka 46? Det är inte lätt att hänga med i kroppens förändring även om det är helt fantastiskt att kroppen sköter allt själv och allt rätt. Jag liksom bara hänger med (så gott det går). 

Till min stora förvåning mådde jag alldeles förskräckligt pyton de första 14 veckorna. Det var inget jag kände igen från de två tidigare graviditeterna, även om jag med vår dotter mådde lite tjuvtjock mellan varven. Jag blev ganska chockad över att man kan må så illa hela tiden. Jag vaknade på natten av att jag mådde illa och hela dagen gick åt att koncentrera sig på att tänka på annat. Ingenting hjälpte av alla spännande råd som jag hittade på nätet. Nu är illamåendet totalt borta och jag mår prima. 

Det är verkligen intressant att vara gravid i ett annat land än Sverige. Det fungerar inte riktigt likadant här med mödravården som hemma. Jag är verkligen glad över att få uppleva ett annat system. Här träffar man inte någon barnmorska utan en gynekolog som även förväntas vara den som förlöser dig. Provtagningarna är omfattande och jag har redan gjort sju ultraljud.  

Det är inte bara jag och min man som längtar efter det nya lilla livet utan även vår son är mycket förväntansfull och hoppas intensivt på en lillebror som han vill namnge Pieter Eriksson. Vi är inte riktigt överens om det namnet och med tanke på att vi andra inte heter Eriksson så kan det ju bli lite besvärligt. Vår dotter har inga preferenser på könet men undrar bekymrat hur barnet gör när det bajsar och äter. Hon hävdar bestämt att även hon har en bebis i magen.

Frågan om hur barnet kom in i magen, har dykt upp och det undrar jag också…  Hur sjutton gick det till?