Det är inte riktigt så enkelt att vara guide som jag påstår i förra betraktelsen. Man får börja med en tuff kurs på två veckor. Kursen drivs i regeringens regi och ligger under organet DTCM Department of Tourism and Commerce Marketing. Shejk Mohammed är ordförande.  

Två intensiva veckor av pluggande och prov som avslutas med ett stort prov. Ja, jag vet att det kan ta år att bli guide i historiska städer som Paris men Dubais historia började betydligt senare alltså är kursen kortare… Om man inte klarar sig får man inte jobba innan man gjort om slutprovet. Galet nog finns det många (även skandinaver) som jobbar som guider utan att vara auktoriserade vilket förvånar mig. Är det något man är extra noga med här så är det att följa lagen. Böter och sedan fängelse om man upprepar sina olagliga guidningar, är påföljden.

Varje år skall man göra om provet. Jag gjorde precis mitt och det var riktigt nervöst. Läraren är en välklädd indier som älskar siffror. Han har helt enkelt ett extremt minne för siffror och vill gärna lära oss alla möjliga (och helt omöjliga) siffror. Innan provet försökte han bl a pränta in Dubais alla busslinjer  ”very helpful for clients”, påstod han. Ja, den kan kanske hända men det finns väl busstidtabeller, eller? Jag koncentrerade mig på alla shejkerna och alla deras bröder i alla emiraten i stället.

Det byggs enormt mycket och som jag tidigare har skrivit satsas det på turism. Det finns nästan alltid nya projekt att läsa om. Under kursdagen fick vi en värdefull uppdatering.

Provet gick bra för mig men jag var ganska spak efteråt. Vi hade blivit lovade 45 minuter men fick 15 så det blev otäckt stressigt. Nu är det i alla fall gjort och jag kan lugnt jobba vidare med en busstidtabell lätt tillgänglig.

 Jag med några av mina klasskamrater.